Så sakta som jag kan så går jag mot din famn och tänker något nytt. Jag sträcker ut en tid som håller oss vid liv.

Är så trött på allt. Vill helst av allt ligga i sängen och aldrig gå upp. Sova bort allt och vakna i en ny tid där allt är som det ska vara, där allt är bra. Hatar.Allt.Nästan. Jag orkar inte. Jag tror att jag är tom. Eller döende. Jag är inte riktig säker på vilket längre.