söndag 29 augusti 2010

Jag känner pojken där i fönstret mitt emot, han samlar drömmar i fickan. På en skenade cykel, den där pojken blir säkert pilot.

Och jag vill ta dig dit där hundarna kan springa runt, ru-u-unt. Hundar som oss. Jag kastar sten mot solen för jag hatar den. Jag sätter knivar i fotografin. Jag går på samma gator tills dom vänder. Den här stunden e i resten av mitt liv. Och jag behöver en smäll på käften för att komma i rätt balans. Jag kan se mitt namn i tidningsbokstäver, men jag kan inte tro att jag fortfarande lever. En hund som mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar